« tillbaka till arkivet

Elias Petter Sundqvist - En blivande folkskollärares dagbok
Av Laila Eliasson


Sundqvist 65 år gammal. © Vilhelmina museum.

I november 2010 hände något väldigt trevligt i mitt jobb, en dagbok som tillhört folkskolläraren Elias Petter Sundqvist blev, efter att ha varit utlånad till Västerbottens museum i 45 år, återbördad till museet i Vilhelmina. Med stor iver började jag att försöka tyda hans anteckningar, vilka han skrev nästan dagligen (ibland flera gånger om dagen) mellan den 28 september 1865 till annandag jul 1869. Han var då 17-21 år gammal.
Dagbokens gav mig också anledning att plocka fram Nils Erikssons publikation från 1972 om Vilhelmina kommuns skolhistoria, i vilket det finns en intressant skildring av Sundqvists liv. I den berättelsen finns även utdrag ur en annan av hans dagböcker, från perioden 1895-1904. När han skrev den var han i 40-års åldern och arbetade som lärare i Vilhelmina socken.
Med tanke på den dagbok som nu återlämnats till Vilhelmina museum känns det relevant att ännu en gång lyfta fram delar ur Nils Erikssons berättelse och varva den med avsnitt ur den dagbok Sundqvist skrev på 1860-talet, under en tid då han bland annat studerade i Härnösand

För att göra dagboksanteckningar mera lättlästa har jag valt att skriva ut orden där Sundqvist använt sig av egna förkortningar, exempelvis ”m.t.b”, ”m.n.b”, ”m.d.l” vilka betyder ”mår temligen bra”, ”mår någorlunda bra” och ”mår dåligt”. Han roade sig även med att ibland skriva med hemliga tecken eller att kasta om bokstäverna i en del ord och meningar så att de vid första anblicken verkar helt obegripliga, men i de fall jag lyckats tyda innehållet skriver jag det korrekta ordet/meningen inom parentes. Då han ofta låtit bli att sätta punkt och komma mellan meningarna har jag i vissa fall valt att själv göra det för att få ett flöde i texten och underlätta för läsaren att förstå helheten. I övrigt har jag försökt att så noggrant som möjligt återge hans ordval och stavning. Det man ska ha i åtanke när man läser hans dagbok är att den tillkommit under en mycket speciell tid i Norrlands historia, en period med osedvanligt sträng kyla och svår missväxt.

Så här börjar Nils Erikssons beskrivning av den blivande skolläraren: ”Elias Petter Sundqvist föddes i Fjällsjö socken i Ångermanland den 18 mars 1848. Hans föräldrar var torparen Elias Eriksson och hans hustru Märta, född Nordin. Föräldrarna var fattiga och den unge gossen växte upp i torftighet och fick många gånger under nödåren på 1850-talet stilla sin hunger med barkbröd. Tidigt lärde han sig läsa, så att han redan vid fyra års ålder på ett husförhör kunde avlägga sitt första läsprov. Vid åtta års ålder kunde han sin katekes och Roos bibliska historia som ett rinnande vatten. Vid tretton års ålder utskrevs han ur folkskolan med de bästa vitsord. Sedan han konfirmerats deltog han i jordbruksarbete, dels i hemmet och dels hos grannarna, tills han vid 17 års ålder den 28 augusti 1865 inskrevs vid Härnösands seminarium för att utbilda sig till folkskollärare. Som nämnts var föräldrarna fattiga, varför reskassan utgjordes endast av 10 kronor samt några skålpund av mor Märtas hopsparade ost och smör. När han kom till Härnösand uppsökte han sin boende faster i hopp att få bo hos henne, men detta hopp slog fel, då hon icke hade mer än ett litet trångt rum att själv bo i. Efter ivrigt sökande lyckades han att på Östanbäcksgatan hos fiskar Sjöström finna ett litet vindsrum, och där han, sedan mors smör och ost tagit slut, även kunde få kost. Glad i hågen började han nu med outtröttlig iver sina studier. Men vid mitten av vårterminen insjuknade han av överansträngning och det för honom ovana stillasittandet”.När man nu läser Sundqvists egna anteckningar i dagboken framgår det tydligt att det inte enbart var de krävande studierna och stillasittandet som gjorde honom sjuk, utan den kanske främsta orsaken var att han så ofta frös och kände en ständig oro för att få pengarna att räcka:

 

År 1865
September


28 Börjar äat (äta) frukost hos Sjöström.
29 mycket kalt, jag fryser kl 6 förmiddag. Läser om Bråk kl. 8 förmiddag. Börjar bli hungrig… En eldsvåda melan kl. 8-9 eftermiddag. Teaterhuset i aska. Intet blir läst för mig.

Oktober

6 Steg opp när det var så mörkt att jag måst begagna jus. Regn kl. (?) förmiddag dito kl. 4 eftermiddag. Har lof eftermiddag. Jag varitt till skollan och läs på blind kartan. Fryser, ont i ett finger.
26 Half mulent. Gråkalt – jag mår bra kl.8 förmiddag, har lång och svår lexa i dag att läsa opp.- Börjar snöa ½ 9 förmiddag, slutar genast. Får baklexa på Natturläran B. Kl. är ½ 7 eftermiddag har gjort mig en brasa. Var oppe till kl. 11 eftermiddag.

November


21 Mår temligen bra men grufvar för Sverige i dag ty jag har brukat all makt men jag är ej säker ändå att kunna det. Mulent kl. 8 förmiddag. Bra vär. Det gick bra mäd Sverige ty det var flera som kunde det sämre och derför fick läsa det en gång till. Börjar få hosta och sår i bröstet. +2

December


2 Hurrande väder, blir dålig på aftonen.
3 Klart, är dålig, ligger kl. 11 förmiddag.

År 1866
Februari


4 Bra vär. Mår ej bra, hufvudverk rysningar af frossa.
6 Mulent. Ligger hela dagen, har hufvudverk och ont i halsen. Har ej ätit nåt sen kl. 2 eftermiddag den 5 (februari) och till kl. 6 eftermiddag i dag.
15 Varit till H. (Härnösand?) Hr Dock (doktor) Lenström. Fått recept att intaga en matsked anvar timma. Snöar.
25 Mulent, snöar litet. Mår temligen bra men är vinglig och svag kl. 1 eftermiddag.
28 Halfklart. Mår temligen bra kl. 8 förmiddag. Har gått ganska bra med läsningen ehuru jag grufvarde att det skulle blifva svårt. Warit opp till Recktor Wagenius och omtalat mina ekonomiska omständigheter, fick ålan (låna) 15 Gulden

Folkskoleseminariet i Härnösand © Länsmuseet Västernorrland

Folkskoleseminariet i Härnösand © Länsmuseet Västernorrland

 


Ur dagboken den 27 februari: Mulent. mår temligen bra men jag plågas öfver penning- bristen så att jag är nästan sjuk och jag vet ej hvart jag skall få några penningar.

Ack, om jag alldrig hade gifvit mig hit!

 

I Nils Erikssons redogörelse hade Sundqvist vid besöket hos rektorn beslutat att åka hem på grund av en obetald skuld till värden Sjöström på 20 kronor (notera att Sundqvist själv skriver att han lånade ”15 Gulden” den 28 februari), en skuld som han inte såg sig ha någon möjlighet att betala.

Så här skriver Eriksson: ”Rektorn ville nu veta orsaken till detta överraskande beslut. Då han fick höra, att det endast gällde 20 kr, tog han genast upp beloppet ur sin plånbok och lämnade Sundqvist i det han sade: ”Lämna Sjöström dessa pengar, så blir han nöjd . Du får betala mig, då du får stipendierna ”. Detta var första men ej sista gången rektorn öppnade sin plånbok för att bistå Sundqvist. Rektorn sade nämligen till honom: ”Då du kommer i knipa, så kom till mig”. Det löftet svek han inte”.

Möjligen bistod rektorn Sundqvist flera gånger med pengar men tydligen inte tillräckligt för att dämpa hans återkommande oro för att klara uppehället. Flera gånger under vårterminen 1866 skriver Sundqvist i sin dagbok att han mår dåligt på grund av pengabekymmer:

Mars


1 Klart, kalt, mår bra fast jag ej kan läsa någonting af bekymmer för det ekonomiska.

April


28 Mulet. Regn. Mår dåligt ty jag fick så lite pengar i går.
31 Klart bra vär, mår dåligt för pengar förstås.

I juni, efter vårterminens slut åker Sundqvist hem och enligt Eriksson deltar han då i flottningsarbete mot en timpenning på 14 öre och under slåttertiden skall han ha gjort dagsverken hos bönder för 75 öre per dag. I dagboken finns inga anteckningar för juli månad, som kan bekräfta uppgifterna. Den 25 augusti skriver han emellertid i dagboken igen och konstaterar då att hans dåliga ekonomi inte tillåter honom att fortsätta studierna under hösten: ”Halfklart mår ej rab (bra) ty jag får ej resa till Hernösand för pengarnas skull. Är hemma hässjar om. For åt Bror N. Lat idag”.

Under hösten som följer beger han sig till olika personer och hjälper till med byggnadsarbete, plöjning, harvning, tröskning m m. I mitten av oktober 1866 till maj månad 1867 håller han tidvis skola i byarna Wängeln och Mårdsjö. Det är nu det stora nödåret 1867 och i dagboken kommenterar han lite nu och då den kylslagna våren:

Maj


21 Snö, mulet, blåser kraftigt vestligt……. Hu! Hvad jag fryser. Det är så kallt, så kallt, jag fryser, den 22 maj, märck den 22 så kallt är det idag. Det blåser så det går genom både ben och kött. Ja genom allt som har organen till lif ex.zettera.


Här ett avsnitt i dagboken där han använder hemliga tecken: ”23 maj. Kallt, Mulet blåser Nordligt – Tager littet på snön snön ligger nästan orörd, blott bart kring husen och några små fläckar i branta backa som ligga mot solen. Mår t. B (temligen Bra). Varit till Nordin för att få i läder i ett par stöflar. Lädret fick jag men inga (pengar) har j(ag) att (betala med).
 
I början av juni skall han, enligt Nils Eriksson, ha börjat i bolagsarbete med reparation av stenkistor och stensprängning för timmerflottningen i Wängelån. Han skall även ha deltagit i flottningsarbetet. Här är några av hans egna dagboksanteckningar från juni månad:

År 1867
Juni



6 Stundom mulet stundom klart men ej särdeles gott väder. Varit på örbnet (bröten) i forsen hela dagen, 12 tim. Mår temligen bra.
11 På morgonen till bröten, på eftermiddagen till dammbygget. Mår temligen bra.
23 Arbeta i qvarnforsen. Regningt på morgonen. Mår temligen bra men har ont i ena foten och har blifvit stucken med ett hakskaft under ena ögat.

Från juli månad 1867 finns inga dagboksanteckningar men i slutet av augusti återupptar han skrivandet. Tydligen har han genom sommarens arbete inbringat en del pengar, för den 24 lämnar han hemmet för att försöka återuppta studierna i Härnösand. Enligt Nils Eriksson hade han dessutom lyckats låna 70 kr av ett par släktingar innan avfärden. Den 27 augusti nödåret 1867 kommer han då fram till Härnösand där han då inkvarterar sig hos Sjöström igen. De sista dagarna i augusti måste han göra tentamen för att bli godkänd för fortsatta studier.

Den 30 augusti skriver han i dagboken: Opp till Notarien och tenterar men får varken ord eller avsked, utan måste dit en gång till. Mår dåligt, men jag funderar på att om jag blir kuggad så skall jag genast begifva mig härifrån till någon Skogsskola.

Nu gick tentamen emellertid bra och han beviljades plats i andra klassen vid seminariet. Nu börjar en tid med mycket studier. Teoretiska ämnen så som matematik, geografi, kyrkohistoria och allmän historia varvas med praktiska ämnen som exempelvis trädgårdslära, teckning, sång och gymnastik. Precis som under det första studieåret innebär den tuffa studietakten och den kalla bostaden att han ganska ofta klagar på kylan och hälsan i sin dagbok:

År 1867
Oktober


4 Mulet, temligen kallt. Ha ont i händerna så rasande. Mår dåligt. Lof hela dagen.
31 Klart, kallt. Är ganska dålig. Uppsteg kl. 4 förmiddag men sedan jag klätt mig och läst en stund måste jag gå och lägga mig och låg till 10 då jag åter uppsteg och sedan stundom legat, stundom varit oppe. Ganska dålig kl. 5 eftermiddag.

November


29 Klart, kallt. Är hemma i dag, har hufvudverk. Räknar i eqvationslära, fryser om fötterna. Säng ½ 10.

December


4 Klart, ej så kallt som i går. Mår temligen bra förmiddagen. Har hufvudverk eftermiddagen. Har mycket att göra helst med Allmänna Historien. En konsert för de nödlidande i norrland hålles i musiksalen kl 7 eftermiddag.
11 Mulet, snö litet, gått bra i dag men i morgon blir det verre allmänna historia så rasande mycket att repetera. Men det får gå som det går kan jag tänka, och så undan för undan. Mår bra. Jag fryser ty det är så kallt här inne och jag har ej något att elda med och då får jag nog frysa. Lof för gymnastik kl. ½ 7 – ½ 8 eftermiddag, det är bra. Säng kl.10 eftermiddag.

I januari 1868 säger han upp kosthållet där han bor och beslutar sig för att ”hålla mig en spisning sjelf”. I övrigt fortsätter vårterminen som den föregående, krävande studier varvas med återkommande förkylningar och trötthet. Ytterst sällan är han ute och roar sig eller unnar sig en ledig dag, men ibland händer det:

År 1868

Maj


20 Onsdag, vackert väder. Mår temligen bra. A-zon bjöd på dotid (=toddi/toddy?) på Rosenbäck, sedan träffade jag Herr Dahl och han bjöd på sexa. Hemkomst kl. 11. Ingenting läses.

Under sommaren 1868 håller Sundqvist skola i Ramsås. Undervisningen varvas med fiske och trevliga vistelser på några fäbodar i närheten av Ramsås. På fäbodarna ägnar man sig friskt åt roliga lekar och trevligt umgänge. Det är förmodligen också här han lär känna sin blivande fru, Märta Sjöberg. Kanske är det intresset för henne som gör att han även beger sig upp till fäboden första helgen i september, då en ny termin börjat vid seminariet. Det är under de här månaderna som vi för första gången får möta en lekfull och gladlynt lärarkandidat:

Juli


16 Thorsdag, klart utmerkt väder. Mår temligen bra. Kl. 10.57 brinner norr i breget, på afton ut och fiskade: 5 åral (ålar), och 4 arobrar (aborrar), en gädda hoppade i ekan sjelf.
19 Söndag, mulet, litet regn. Hos E. Nilsson, långsamt kl 11 förmiddag. På aftonen till fäbodarna och der var festtgil (festligt) förståss, säng hos rämat (Märta) Sjöberg till mig.

Augusti


30 Söndag. Vackert väder. Mår ganska bra. Hela dagen i fäboderna, på qvällen lekar från kl. ½ 10 eftermiddag till kl. ½ 1 förmiddag. Säng då.

September


5 Lördag, klart. Opp kl ½ 6 förmiddag. Läser fysik, går temligen bra, mår temligen bra. Varit omflyttning i klassen. På aftonen reste Starrin och gaj till Smar-så-äfobredan (…och jag till Ramsås fäboderna). Der var trefligt.
6 Söndag. På ofvannämnda ställe, på aftonen till Hernabärg(?)fäboderna som hastigast. Dagen föregick under lekar och munterhet.

Så slutför Sundqvist sitt tredje läsår vid seminariet och får lördagen den 5 juni 1869 hämta sina slutbetyg. Enligt Nils Eriksson fick han högsta betyg i alla läroämnen och i undervisningsskicklighet samt näst högsta betyg i övningsämnen. Tisdagen den 8 juni packar han ner sina saker där han bor och den 9 juni lämnar han Härnösand.

I slutet av juni och början av juli 1869 skriver Sundqvist att han”varit i flottning i Fjellsjö”. Under resterande del av sommaren och en bit in på hösten ansvarar han för odlingsarbetet på några nybyggen i Anundsjö för inspektor Dahls räkning. Enligt Nils Eriksson kallades dessa nybyggen för Linde, Malma och Wike men i sin dagbok skriver Sundqvist ”Efterser arbetet på Lindom (bör vara det Linde som Eriksson nämner), Malma, Vike, Tågån och Bergsjö-ån”. Om arbetet vid Tågån och Bersgsjöån även omfattade nyodlingsarbete eller något annat framgår inte av dagboksanteckningarna, men att han har någon form av arbetsledande funktion på de fem platserna är tydligt. Den här sysslan har han ett bra stycke in på hösten men den 5 och 6 november skriver han i dagboken att han är ”Hemma”.

Någon gång under den gångna sommaren/hösten skickar han in en ansökan om en nytillsatt folkskolelärartjänst i Vilhelmina. När han den 8-11 december befinner sig på marknaden i Backe måste han ha varit medveten om att han erhållit tjänsten för därifrån påbörjar han färden mot Vilhelmina, vilken går via Norrnäs, Afvaträsk och Häggås.

Torsdagen den 16 december 1869 anländer han till Vilhelmina prästgård där han stannar ett par dagar. Den 19 december reser han med länsman Rhen till Latikberg där han blir bekant med missionsskolläraren Lindbom. Dagen efter hälsar han på hos ”Edman och Nydahl”. Antagligen är det Olof Daniel Edman, Vilhelminas förste folkskollärare, och pastorsadjunkten Edvard Reinhold Nydahl som avses. Den senare flyttade till Bjurholm hösten därpå. Dagen före julafton skriver Sundqvist i sin dagbok: ”Thorsdag. Klart, kallt men gott är i prestgården och hos länsman”. Julaftonskväll är han hembjuden till Nydahl och under juldagen är han i kyrkan vid tre tillfällen och antecknar nattvardsfolket. Lördagen den 26 december skriver han, kort och koncist: ”Annandagjul”, och därmed slutar själva dagboksskrivandet. Sista bladen i boken består av två sidor med ekonomiska redovisningar för utlägg till ”brefbäraren” samt en sida med det tyska alfabetet.

Enligt Nils Eriksson tillträder Sundqvist sin lärartjänst i Vilhelmina den 1 januari 1870. Nyårsafton 1904 går Sundqvist i pension, men i själva verkat bara på papperet. I ytterligare 20 år kommer han att vikariera som lärare på olika platser både inom och utom Vilhelmina socken. Exempelvis kom han att tillbringa ett par terminer i Bjurholm och ett läsår i Värmland. När Sundqvist slutligen lägger bort skolkritorna, 76 år gammal, har han verkat som lärare i sammanlagt 54 år. Nu är emellertid inte den här meritlistan komplett för, förutom läraryrket, var han vice ordförande i kommunalstämman i ett par omgångar, godeman för tillsyn över förmyndarnas förvaltning i 32 år, skiftesgodeman i 30 år och under lång tid även ordförande vid vanhävdsyneförrättningar.

Eftersom han var väldigt religiös var han dessutom med och bildade Vilhelmina missionsförening 1882 där han i över 40 år kom att vara ledamot i styrelsen och föreningens biträdande predikant.

 
text
© Västerbottens museum.


I Västerbottens museum finns en bild hämtad ur Sundqvists privata fotoalbum där de fotograferade personerna är utklädda i indiska dräkter. I länsmuseets databas står angivet att bilden är tagen i samband med ett föredrag som Sundqvist höll i Chicago den 2 mars 1899. Genom sitt engagemang i missions-
föreningen hade han ett missionärskontrakt i Amerika.
 

Med tanke på alla hans uppdrag var det kanske inte så oväntat att han tilldelades Patriotiska sällskapets guldmedalj ”för medborgerlig förtjänst”!

Hur han var som lärare är en helt annan historia. Enligt nu levande släktingar var han, precis som många av dåtidens lärare, väldigt sträng och inte helt främmande för att använda pekpinnen vid bestraffningar. Av Nils Eriksson får man en annan bild, nämligen den att han ”arbetade utan klagan och gjorde sig avhållen av både föräldrar och barn”. Kanske är båda påståendena sanna, beroende på vem som berättar.

Det man kan fundera över är ifall denne arbetsmyra överhuvudtaget hade någon form av fritid och ett privatliv? Ja faktum hade han det också. Julafton 1871 gifte han sig med Märta Magdalena Sjöberg från Säbrå och tillsammans med henne fick han fyra barn, två flickor och två pojkar: Petrus Elis Emanuel f 1873, Märta Jenny Elisabet, f 1874, Katarina Eufrosyna Fausta f 1876 och John Andreas Tibertius f 1886.

I byn Skansholm vid Malgomajsjön byggde de ett hus där han även ägnade sig åt odling under sommarmånaderna. Faktum är att han genom sitt idoga odlingsarbete tilldelades ett premium 1910.

 
text


Den 20 oktober 1929 gick Elias Petter Sundqvist ur tiden, 81 år gammal.
Må han vila i frid!












Bakre raden: Från vänster fru Märta Sundqvist, dottern Jenny Olsson (lärarinna),folkskollärare E P Sundqvist. Främre raden till höger: Jennys son Gösta Olsson, som flyttade med sin pappa till Amerika på 1920-talet (Jenny skilde sig 1917). Till vänster om honom antagligen hans fru och barn. © Vilhelmina museum.

 

Käll- och litteraturförteckning


Muntliga källor Karin Lind, Stockholm. Barnbarnsbarn till Elias Petter Sundqvist.
Otryckta källor
Länsmuseet Västernorrland Museets bilddatabas
Riksarkivet, SVAR Inflyttningslängd Bjurholms socken 1870.
Vilhelmina museum: Dagbok efter Elias Petter Sundqvist från 1865-1869.
Västerbottens museum: Museets bilddatabas.
Tryckta källor
Eriksson, Nils. Vilhelmina kommuns skolhistoria. Länstryckeriet - Nyköping 1972.
Gavelin, Karl-Erik. Vilhelminaborna -1920, del 1-2. Utgiven av Karl-Erik Gavelin, Bräcke Tryckeri KB 2001.