Bäsksele missionskola

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nödåret 1867 lät Svenska Missionssällskapet uppföra en skola i Bäsksele by utanför Vilhelmina. Målsättningen med skolan var att erbjuda de samiska barnen en fast punkt där de kunde undervisas i bland annat den bibliska historien, katekesen, innanläsning, välskrivning och räkning. Genom att bli inackorderade i traktens gårdar skulle de få en kontinuitet i sin undervisning, något som annars var ett problem eftersom de tidigare varit tvungna att följa föräldrarna på deras flyttningar med renarna.

Bakgrunden till sameskolan är en ganska fascinerande historia som tar sin början i och med bildandet av Svenska Missionssällskapet den 6 januari 1835. Förutom missionerandet i ”hednaländerna” ansåg man undervisningen bland samerna i norr vara väldigt viktig. En som visade stort intresse för den samiska befolkningen var schweizaren Henri Roerich. År 1863 tillträdde han tjänsten som pastor i den franska reformerta kyrkan i Stockholm där han ganska snart började tala varmt för en missionsverksamhet i Lappland. Hans idé var att bilda en understödsförening åt Svenska Missionssällskapet med huvuduppgiften att regelbundet samla in bidrag till missionen i norr. I slutet av februari 1864 anordnade han en sammankomst där han tog upp kollekt för skolorna och barnhemmen i Lappland. Det han då inte visste var att han redan dagen efter sammankomsten skulle få möta samekvinnan Maria Magdalena Mathsdotter från Vilhelmina. Hon hade rest ner till huvudstaden i syftet att få träffa kungen. Inför sin döende syster hade hon nämligen avgett löftet att gå till kungen i Stockholm för att be honom åtgärda två saker. Det ena var att ålägga nybyggarna att upprätta stängsel kring sina ägor, så att samerna inte skulle behöva lida mera för deras omedvetna fel att låta renarna beta på fridlyst mark. Det andra önskemålet hon skulle framföra var att det ordnandes fram  pengar till barnhem och skolundervisning för de samiska barnen i lappmarken.

När Maria Magdalena kom fram till huvudstaden visste hon inte vart hon skulle vända sig men av en okänd dam, fick hon veta att pastor Roerich precis hade samlat in en kollekt för skolor och barnhem i Lappland. Damen visade Maria Magdalena vägen till pastorn, som naturligtvis måste ha sett denna unga samekvinna som en hälsning från ovan. Deras möte gjorde att Fem-öre-föreningen instiftades redan i april samma år. I föreningens första paragraf stod det att man skulle sträva efter att inrätta och underhålla barnhem i Svenska Lappmarken. Så kallade kollektörer och kollektriser fick till uppgift att samla in minst fem öre i veckan för ändamålet, något som snabbt visade sig ge resultat. I slutet av 1865, det vill säga ett drygt år efter föreningens bildande, hade 19 000 riksdaler samlats in. Samma år beslutade Svenska Missionssällskapet att den nya missionsskolan i lappmarken skulle förläggas till Bäsksele utanför Vilhelmina. Som skolans lärare utsåg man Jonas Daniel Lindbom, bördig från Njurunda i Medelpad. Första året undervisade han 15 barn i åldern 13-18 år. Undervisningen skedde de två första åren på gården hos bonden Hans Nilsson. Två år senare, nödåret 1867, stod det nya skolhuset färdigt i byn. Undervisningen för samebarnen pågick till 1936 då en svår tbc-epidemi bröt ut i Bäsksele, vilken fick till följd att samerna inte längre ville skicka sina barn till byn. I och med det flyttades barnhemmet och undervisningen av samebarnen till Nästansjö. Skolan i Bäsksele övertogs då av byborna där den då utnyttjades för den vanliga folkskoleundervisningen fram till 1957, då den lades ner för gott.

Skolbyggnaden står kvar än idag i så gott som oförändrat skick och sköts numera av Bäsksele byamän.

Mer att läsa:

Johansson, Bo.  Bäsksele missionsskola och barnhem (Tidskriften Västerbotten 1973:4). Umeå 1974.
Västerbotten genom tiderna, del 1. Kulturmiljöer av riksintresse i Västerbottens län. Meddelande 2:1991.  Länsstyrelsen i Västerbotten.