« tillbaka till arkivet

Strömnäsgården

Strömnäsgården

Strömnäsgården Foto:Marie Larsson

Strömnäsgården har en lång och fascinerande historia. I början av 1800-talet begav sig fyra bröder från byn Nordanås i Fredrika socken till Vilhelmina. Den ene av dem, Daniel Johansson Edman, köpte sig ett hemman av Erik Kristian Samuelsson (även känd som ”Gamm-Kristian”) i Granliden. Johannes Edman flyttade till Dojnsjö där han blev backstugusittare medan de två andra bröderna, Elias och Samuel, hamnade i Strömnäs. Anledningen till att Elias och Samuel slog sig ner i Strömnäs var att de träffat varsin kvinna i byn, Anna Brita och Sara, vilka var systrar. Tillsammans med sina fruar bosatte sig Elias och Samuel på svärfaderns, Jöns Danielssons, hemman. Samuel och hans fru Sara övertog Jöns gård uppe på höjden i byn, medan Elias och hans fru Anna Brita byggde sig ett nytt hem längs sydöstra sluttningen intill Malgomajsjön. Det är det sistnämnda stället som i dag brukar kallas ”Strömnäsgården”. I utbyte mot Jöns hemman förband sig Elias och Samuel att ge förmåner åt Jöns och hans hustru så länge de levde.

Skomakare Elias

Elias lär ha varit skomakare och tillverkat såväl stövlar som remskor. Utifrån den beskrivning O P Pettersson ger av hans hantverkskunnande, lär det emellertid inte ha varit någon stor efterfrågan på de skor han förfärdigade: De ”skola icke hava varit av det fina slaget och bekväma att hava på fötterna att gå i”. Däremot verkar hans arbete som bonde givit lön för mödan för tillsammans med Anna-Brita skapar Elias, ett för den här tiden och trakten, mycket vackert hem med påkostade väggmålningar och utsmyckningar. Ovanför dörren till kökskammaren finns Elias och Anna Britas initialer sirligt målade av en säker hand. Stilen indikerar att den som hållit i penseln, och troligtvis även utfört övriga väggmålningar i huset, kan ha varit den kände målarmästaren Per Olof Hållén. Enligt den muntliga traditionen skall Hållén ha varit en dalkarl, som via Jämtland kommit till Vilhelmina i mitten av 1800-talet. Utifrån kyrkböckerna är det emellertid svårt att belägga hans verkliga härkomst. Väggmålningarna i Strömnäsgården finns till stora delar kvar att se än idag, mycket tack vare att den nuvarande ägarinnan, Elisabet Öberg, och hennes framlidne make, Ture Öberg, alltid haft ett stort intresse för gårdens historia.

Interiör Strömnäsgården

Interiör från Strömnäsgården Foto:Annika Lindberg


Elias och Anna Brita fick sammanlagt nio barn, varav två av dem gått till historien som ”vidfärdingar”: Johan (eller Janne) och Jöns Magnus. Båda lämnade hemmet i unga år för att bege sig till sjöss och ingen av dem återvände någonsin hem igen. Enligt de muntliga berättelserna ska Jöns Magnus ha tagit värvning på ett engelskt och ett kinesiskt fartyg. Var han slutade sina dagar är okänt. Brodern däremot lär ha avlidit i Bahia i Brasilien.



Om vi backar tillbaka i historien och tittar hur livet gestaltade sig i Strömnäs, innan de båda bröderna blev ”vidfärdingar”, så finns många roliga berättelser bevarade. Jöns Magnus lär ha varit mycket företagsam och uppfinningsrik. Till honom gick man om något behövde lagas. En gång uppfann han en maskin som skulle kunna framkalla åskdunder och blixtar. När maskinen var klar och skulle prövas blev Jöns Magnus så rädd för de blixtar och knallar han lyckats åstadkomma att han rodde ut på Malgomajsjön och sänkte maskinen i vattnet. Han lär ha tänkt att ”Detta är att trotsa Guds allmakt”. Det lär emellertid ha bubblat något alldeles ovanligt då maskinen sjönk ner i det kalla vattnet. En annan bravad var när Jöns Magnus och en kusin till honom skulle köra hem vatten till ladugården nerifrån sjön. Till hjälp hade de en oxe som var väldigt folkilsken och inte så lätt att handskas med. På vägen hem från sjön stannade plötsligt oxen mitt i en backe och vägrade flytta på sig. Han gick inte få ur fläcken. Eftersom Jöns Magnus sällan var rådlös hämtade han en halmkärve som han lindade kring huvudet på oxen och tände på. På ett litet kick var oxen inne i ladugården.

Penningatvätt

En annan färdighet som Jöns Magnus hade var att han var sykunnig. Han lär ha sytt sig flera långrockar i olika kulörer och ska för övrigt ha varit den ende bland socknens allmoge som gick i långrock vid den här tiden. Under en period, strax innan han lämnade landet, lär han ofta ha låst in sig på sin kammare där han ägnade sig åt hemlighetsmakeri. Ibland kunde förbipasserande höra hur han borrade, svarvade och filade där inne i kammaren. En tid senare, när Jöns Magnus och brodern begav sig mot Norge för att emigrera, uppdagades det att  det var falskmynteri som Jöns Magnus ägnat sig åt där hemma i kammaren. Det var när de skulle vada över Ransarån, och råkat blöta ner ryggsäckarna, som man upptäckte att Jöns Magnus hade flera buntar med icke tvättäkta sedlar i packningen. Enligt O P Pettersson skall han ha hållit på med detta hemma hos farbrodern Samuel, medan andra menar att det var hemma på gården som tillverkningen skedde. Ett bevis för det senare skulle vara att endast ett av rummen på Strömnäsgården har försetts med fönsterluckor, vilka finns kvar än idag.

Så småningom övertog en bror till Jöns Magnus hemstället. Han hette Elias och fick tillsammans med Brita Elisabeth Ersdotter sex barn. Den äldste sonen, även han döpt till Elias, ärvde sedan gården. Med andra ord är det tre generationer Edmanssöner, med förnamnet Elias, som ägt Strömnäsgården. När ”Elias den yngre” ägde stället bodde även hans syster Lisa Carolina Edman där. Förmånsstugan som finns strax intill mangårdsbyggnaden är uppkallad efter henne - ”Katt-Lisas” stuga.  Att hon haft många katter framgår med tydlighet av namnet. I den stugan finns idag flera väggmålningar och ålderdomliga tapeter bevarade. I ett av rummen finns dessutom ett schackrutigt trägolv kvar, vilket ska efterlikna stengolven i slottsgemaken.

Kattlisas stuga

Katt-Lisas stuga Foto:Marie Larsson

Som person skall Katt-Lisa ha varit mycket begåvad och skrivit artiklar för olika tidningar. Dessutom var hon läkekunnig. På äldre dar drabbades hon emellertid av bacillskräck och gick därför alltid omkring med en svart hilka för munnen. Hon blev folkskygg och övergick allt oftare till att skriva religiösa grubblerier. Varken Katt-Lisa eller Elias fick några barn och halva gården ärvdes därför av en hushållerska till Elias, Britta Blomqvist. Ena halvan av gården skänkte Britta till Elias släktingar. Den del som Britta behöll själv kom så småningom i makarna Elisabet och Ture Öbergs ägo. Med bidrag från bland annat Riksantikvarieämbetet och Västerbottensmuseum har Elisabet och Ture med stor varsamhet låtit restaurera mangårdsbyggnaden och delar av Katt-Lisas stuga. Under det europeiska byggnadsvårdsåret 1975 var Strömnäsgården representerad som ett exempel på en genuin kulturhistorisk gård i Lappland. År 1993 belönades dessutom makarna Öberg med ett diplom och ett bidrag på 1000 kronor av Vilhelmina kommun för sin varsamma restaurering.

 

Mer att läsa:

Tidskriften Västerbotten 1978:2
Målade möbler - möbelmålare. Umeå 1978
Tidskriften Västerbotten 2000:2
Vackert och grant - om interiörmåleri i Västerbotten.Umeå 2000.